thebezth

Jag lider av grov socialfobi, nedstämdhet och tvångsbeteende. 
Får äta medicin som är gjorda som tabletter dagligen. 
En på morgonen och en på kvällen och två vid behov. Den som jag tar på morgonen heter Setrallin och de som jag tar vid behov och på kvällen heter Atarax. Setrallin är 50 mg och Atarax är 10 mg, har även ätit Atarax 25 mg.
Är det någon annan som äter någon av tabletterna ?
Jag märker ingen direkt skillnad utan det är de i min omgivning som märker skillnad, typ mina päron, deras partner, vissa av mina kompisar, Santi, min lilla syster, lärarna och läkaren.
De ända som jag märker är att jag blir lite KOKO i huvudet ;) haha.
Ibland är det skönt och ibland inte, och om man tar överdos då blir man typ förlamad och sen så gör man sjuka saker. Tro mig jag vet. Tragist nog ...
När man tar dessa tabletterna så kan man ibland få kraftiga och mindre kraftiga biverkningar ... Jag har fått uppleva en del av de biverkningar man kan få av BÅDA tabletterna ... "/ Det är inget som jag vill åter uppleva igen! Fick faktist VÄLDIGT MÅNGA konstigt nog, man brukar inte få så många som jag fick ... Man brukar få ungefär kanske tre-fyra sycken eller mindre men jag fick kanske typ ALLA xD haha. Inte alla men det kändes som det...
Hela 8:an så var jag hemma, eller inte hela men nästan kanske var på 10 dagar på ett helt år ...
Orka inte ta tag i mitt problem så jag lätt mina känslor ta över och då skulle allt gå åt skogen, så ett tips till alla som känner att det börjar gå åt skogen TA TAG I PROBLEMET SNÄLLA! Ni vill inte gå igenom det som jag och många andra som sitter i min sits har gått igenom.
Istället för att ta tag i mig själv så satt jag hemma och lätt tiden bara rinna iväg, byggde upp en stor mur medans jag lätt alla känslor styra. Så nu har jag en jätte stor mur att klättra över.
När jag satt hemma om dagarna så bruka jag sova, äta, plugga lite och sitta framför datan. Men i slutet av 8;an så blev det bara att jag sov hela tiden. Orka inte göra någonting ... Jag såg ut som ett dött lik som bara låg i sängen.
Från morgon till kväll.
Jag trodde att det skulle bli bättre med tiden men man kan ju STORT säga att jag hade FEL! Det blev aldrig bättre. Se på mig nu ... Visst många saker har blivit bättre under sommaren men inte mitt skol problem.
Får ha möten om hur jag ska klara skolan, i 8:an så hade jag kanske 50 möten som inte var utväcklings samtal, utan det handla om hur jag skulle kunna göra för att ta mig till skolan och blabla. Ska ha ett möte nu när jag har börjat i 9:an också, kommer säker fler. Men på detta mötet ska vi lägga upp hur jag ska göra för att klara 9:an.
Jag ska troligen få ett litet speciall schema så att jag kan jobba hemma och i skolan. Vet inte riktigt hur det är tänkt med det men det får jag veta den 29 augusti.
Det känns skönt att så många är på ens sida och stöttar och hjälper än när det behöves. Det är inte många som får hjälp. Men jag har haft väldigt tur. I början så förstod inte mina föräldrar hur jag mådde så det trodde att jag skolka från lektionerna bara för att jag var lat och inte orka ta mig till skolan. Det var jag ju på sätt och vis. Men ändå inte. Men sen när jag börja snacka med kuratorn fick jag en läkar tid hos skoldoktorn och han hjälpte mig att få snabb plats hos BUP. Så nu förstår mina föräldrar lite bättre hur jag mår, mina kompisar förstår också lite men inte fullt ut, vissa har också lite problem med de som jag har problem med men inte på samma sätt, mina lärare förstår och är väldigt snälla och tållmodiga. Och så snackar jag ju med kuratorn. Många i min släkt har också samma problem som jag så det kan jag prata med ibland om vissa saker.
Det är väldigt skönt och det lättar väldigt mycket på trycket att man har såna som förstår och bryr sig.