slåss...

när jag var liten eller mindre så var jag bråkig... jag slogs och allt... inget jag är glad över men det är något som har hänt och det är en del av mig.
jag har alltid varit lite bråkig av mig och haft en kort stubin.
som tur har jag blivit lite mer jag vet inte hur man ska sätta ord på det men jag har insätt att det är ingen mening med att trakasera och slåss.
helt onördigt.
jag har gjort så många sjuka saker, men jag har lärt mig något.
nu slåss jag inte längre. det är lite på grund av att jag har de problem jag har och har slutit mig innåt men mest är de på grund av att jag har insttt att de finns ingen mening att göra sånt längre. förr var det för att jag vet inte. men nu... helt onördigt. jag kan försvara mig. jag kan stå upp för andra. jag behöver inte alltid slåss men jag kan använda min stor käft. man kanske inte kan tro att den är så stor men när jag verkligen känner att jag behöver använda den så blir den jätte stor. men ibland måste nävarna in. det har hänt att jag har hamnat i slagsmål och sånt. men inte lika mycket som jag gjorde förr...
som tur är. jag är glad att jag inte håller på så längre. så många människor som har åkt ditt som fan bara för att skyda mig. alltså... ja vet inte vad jag ska säga. jag skäms över mig sjävl att jag har tillåtit det. menmen, det som har hänt de har hänt, nu får man se framåt.
tur att jag fick dig santana, du tog mig från denna skiten <3<3<3<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0