thebezth

har precis kommit hem från hagen nu :P

join up är en fantastisk "redskap" till att få bättre kontakt med sin häst. jag använder den när jag behöver. väldigt bra.

http://www.spike.com/video-clips/zd4r5g/parelli-discover-the-secrets-to-success-with-horses

nu ska hon som äger stallet, hon som gör allt i stallet, tar in tar ut, packar hö till alla hästar, ger vatten när de behövs, mockar ibland, fodrar morgon lunch och kväll, hon gör allt. hon ska operera sig nu vara säng liggande en låååång tid framöver. och eftersom vi är tre eller ah fyra men de är tre hästar i stallet och vendela bor i gbg. så då kommer jag och stina få ta hand om in och utsläpp, fodring och allt sånt. men de är det att jag vet inte ifall någon kommer ta hand om killen ... för vendela kan ju inte komma varenda dag och jag hinner inte mocka och inte stina heller, så vem gör de då? och jag kanske kommer att flytta ifrån stallet pga att de är bäst så. då kan jag och vendela ses för att vi vill ses och vi kan hänga och umgås. och jag kan få paddock, mer att rida med alltså kan jag träna min socialafobi, jag kan lära mig mer, jag kan rida ut i skogen, jag kan börja jobba lite mer med han, det finns mer hästar, det är mycket störe hagar och det är typ bäckar i hagarna. är intresserad av två stall, som ligger där jag bor typ. ska kolla om jag kan åka och kolla på de någon dag.

Hästmannen är 60 år och väger 62 kilo. Han lever sitt stillsamma liv i en långsamt förfallande stuga mitt i byn Råskog på det småländska höglandet. Hans värld är som ett parallellt universum där tiden tycks ha stannat för länge sedan.
Hästmannens livsmönster är präglat av mor och fars värderingar och deras stränga kyrkliga moral. På så vis lärde sig Hästmannen allt det han behövde veta om sin värld och hur man överlever i den. Det han lärde sig har han inte haft någon större anledning att ifrågasätta, då inte mycket har förändrats i hans liv som kräver förändring, om man skulle fråga Hästmannen själv. 
Ångan från djuren, morgonfrosten, dimman över ängen, hässjorna, regnet, löven, havrerökarna, skogen, kylan, värmen och årstidernas växlingar. Allt är detsamma.Stig-Anders som Hästmannen egentligen heter, är helt beroende av vad landskapet ger, då han lever av jorden och skogen, nästan helt utan pengar. 
Hans bästa vänner är hans tre ardennerhästar, ”flickorna” som han kallar dem, eller ”flickera” som han säger på sin ålderdomligt skorrande småländska. 
Flickera är hans egensinniga arbetskamrater som med sina 2000 kilo oftast bestämmer i vilket takt arbetet ska utföras. De har både temperament och egen vilja, vilket för det mesta inte verkar bekymra honom. Detta tillstånd är bara beviset för att hans arbetshästar är något mer än bara ett vanligt dragarlag. De är älskliga individer väldigt lika honom själv. Stig-Anders rikedom som med mycket möda kan omsättas till sedlar och mynt. 
Hans självhushåll och livsmönster är så sammanvävt med naturen att det nästan inte går att skilja dem åt. Stig-Anders är helt nöjd när han kan äta sig mätt, djuren mår bra, kängorna är hela, taket håller tätt och det finns något att äta. Han lever inte bara nära naturen utan i symbios med den, som ett naturväsen. 
Bland skogens stammar liknar han själv en figur från sagorna. En tomte, en vätte eller ett troll. Figurer som det var viktigt att hålla sig väl med i det gamla bondesamhället.
Stig-Anders gör allt han kan för att inte stöta sig med naturen. 
Musiken och naturljuden hjälper oss komma nära kärnan av Hästmannens upplevelser. 
Till en början är allt märkligt och ålderdomligt - efter ett tag upptäcker vi mönster, logik och förnuft. Sedan börjar ett drama på liv och död. 
Lien, krattan, spaden, grepen, högaffeln, slipstenen, vattenhinkarna och skottkärran är hans enkla hjälpmedel, men framför allt är det hans sega, spensliga kropp som från morgon till kväll utför ett kroppsarbete som skulle knäcka de flesta moderna bönder på några dagar. 
Kälken använder han för att dra med sig sågen och matsäcken ut till skogen. Där letar han efter träd som stormar fällt. De träd som ligger är lättast att kapa med hans stora, ärvda stockasåg som egentligen är gjord för två skogshuggare. Stig-Anders tycker det är bra att stormen fäller träden, då det bär honom emot att fälla friska, ståtliga träd. 
En av hans fyra kor ger en skvätt mjölk, men det kan ta timmar att mjölka ut den eftersom kossan för det mesta brukar ligga ner och idissla när Stig-Anders kommer. Stig-Anders vill inte störa utan det blir till att vänta… 
Humle skördar Stig-Anders för att göra syrlig svagdricka. Frukt och svamp är viktiga. Brödet bakar han själv. ”Den gud älskar prövar han” utbrister Stig-Anders när snöstormen ryter kring honom.